I vår tid är kriget inte slut än men när pjäsen börjar har ett krig just avslutats, Don Pedro och hans soldater har segrat. Freden är här. Soldaterna kommer till Leonatos gods i Messina för att vila ut och njuta av livet. På godset finns två unga kvinnor som väntat och undrat om två adelsmän har klarat livhanken i kriget; har de överlevt, kommer de hit? Jo, det gör de och maskeraden och förvecklingarna kan börja. Men förvecklingarna får ödesdigra konsekvenser för Hero, Leonatos dotter. Hon älskar Claudio som luras att tro att hon bedrar honom. Hennes och därmed pappans heder sätts på spel på ett sätt som påminner oss om att vissa inte lever säkert ens i fredstid. Leonato behöver råd och stöd av munken Broder Frans för att förstå att dottern inte gjort något fel. I pjäsen finns mörka stråk, som alltid i Shakespeares komedier och de blir än tydligare när de omgärdas av liv och lust och skratt. Skillnaden. Om hedern är ett av pjäsens teman så är vänskap ett annat. Mellan Hero och hennes kusin Beatrice finns en solid närhet, ett sant systerskap som behövs när Heros heder ifrågasätts. Och Hero behöver säga ett och annat sanningens ord för att Beatrices kärlek till Benedikt ska erkännas och få slå rot. Den manliga vänskapen finns här också. Lojal och stark, retsam och kvick, men uppriktig när det gäller. Och, så soldater de är, med viss risk för aggression och våld. De har lätt till hot men även lätt att förlåta och förenas i skämt och skratt. Vi behöver skratta. Varför? Vad är det för biologiskt smart med att människan kan det? Och skratta tillsammans i en stor grupp, som i en publik, lär vara extra välgörande. Du kanske inte är den som gapflabbar så håret flyger på bänkgrannen framför, utan kanske blir det ett mer ett varmt, inre leende när just du skrattar? Då är jag nöjd. Ett varmt inre leende önskar jag dig ikväll!

Översättning/ Bearbetning Carl August Hagberg och Allan Bergstrand. Bearbetad version 1997 av Pontus Plaenge och Margot Lande. Version 2022 av Inga Onn.
Regi och scenbild Inga Onn
Regiass. Fanny Lindstedt Grahn
Kostymdesign och sömnad  Filippa Strand Berg
Mask- och perukdesign Anna Andersson
Koreografi Jeff Lindström
Ljusdesign Niclas Jurander
Foto  Johan Österlind
Grafisk design Carin Lundblad
Kommunikatör Stefanie Svensson
Produktion Gunilla Isacsson
Assistent Daniella Tälth
Kafé och Biljettkassa  Mario Haxhi, Fanny Lindstedt Grahn, Stefanie Svensson
Konstnärlig ledare Pontus Plænge
Skådespelarcoach Marika Strand

Medverkande
Daniel Gustavsson, David Bengtsson, Karolina Mindell Kidanu, Nina Dahn, Paula Brandt, Per-Johan Persson, Philip Lithner, Pontus Plænge, Rebecca Holmberg, Rebecca Gorwat, Åsa Ekberg

Amatörskådepelare
Gunilla Zacharias, Nils Karlman, Ludvig Gullman

Vintersagan

Välkomna åter – äntligen! Vi får beträda tiljorna igen, ”the wooden O” får åter tas i bruk för berättelserna om livet och mänskligheten! Vad är förlåtelse, vad är nåd? Hur repareras till synes obotliga skador i relationen mellan människor? Läker den obönhörliga Tiden några sår? Vad är det, som vi kallar mirakler för något?Dessa frågor har jag ofta ställt mig i arbetet med Vintersagan. Jag tror inte att Shakespeare har svarat på dem, och jag vet att vi inte gör det i vår föreställning. Vintersagan skrevs antagligen i slutet av Shakespeares författargärning och man kan ana en livserfaren person bakom texten. En visdom om och en krasshet inför livets villkor kommer i dagen. Människornas och tillvarons motsägelsefullhet lyser fram som det starkaste draget.

Den mängd av frågor som en människa ställt sig under livet kokar kanske så småningom ner till en enda: vad var det
egentligen som hände? Nu får vi samlas. Låt oss göra det, låt oss lämna hemmet, skärmen, den lilla världen och gemensamt blicka ut i den stora, oändliga.
Mycket nöje!

Översättning Britt G Hallqvist
Regi Pontus Plaenge
Kostymdesign Anna Sigurdsdotter
Mask- och perukdesign John Hanna
Ljusdesign Niclas Jurander
Foto Peter Östergrens / Foto affisch Patrik Persson
Grafisk design Jennica Fransson
Kommunikatör Ann Palsgård
Produktion Gunilla Isacsson
Café Mohammad Mohammadi, Fanny Lindstedt Grahn

Medverkande
David Sigfridsson, Jeff Lindström, Maria Zakrisson Mortensson, Inga Onn, Olle Jernberg, Marika Strand, Pontus Plænge, Mehdi Arabi, Jesper Forsberg, Moa Niklasson. 

Sångarna
Maja Peinin, Nicklas Bjärnhall Prytz

Amatörskådepelare
Gunilla Zacharias, Ingbritt Swanö Wiklander, Nils Karlman, Augusta Folkesson, Stella Wasén, Ludvig Gullman

Macbeth
När vi spelar Macbeth är det 2019. Exakt 10 år efter det att första världskrigets siste överlevare gick bort; Harry Patch. Harry accepterade aldrig kriget och glorifierade det aldrig. Tvärtom, han fylldes bara av en vrede mot dumheten i det organiserade mördande han ansåg att krig var. Samma vrede fyller mig och samma sorg över människans oförmåga att uppvisa självbevarelsedrift. Det gäller inte bara krig. När vi tar steg som är irreversibla förändras vi och vi blir någon vi inte längre känner. Vi borde inte riskera det och ändå sker det varje dag. Jag antar att vi drivs av ambition och tänker att vi kommer behålla vår kärna ändå, speciellt om framgången verkar finnas inom greppbar närhet och någon annan säger att du är utvald? Allt kommer att gå bra! Det kan vi lova dig! Överlevnaden är garanterad och du är ju utvald?
Macbeth är bara delvis en berättelse om krig. Den börjar i ett och slutar i ett annat. Det första slungar Macbeth i framgångens riktning och det andra tar hans liv. I det första kriget, ett inbördeskrig, räddar Macbeth och hans vapenbroder Banquo dagen och vinner Konung Duncans respekt när fienden krossas och förrädarna ställs inför rätta, men något annat händer också. Något märkligt.
Macbeth och Banquo är på väg att återsamlas vid högkvarteret när de plötsligt stöter på tre märkliga figurer. Det är tre häxor och de spår en oväntad framgång för Macbeth: han skall bli kung! Tre häxor… Vad är det i dagens värld? Vad är det för mytiska figurer med makt att förändra vårt synsätt och vår verklighet? I min fantasi representerar de marknaden, pengarna, börsen. Den kraft som pekar ut vårt samhälles riktning och som bestämmer vad som kommer bli framgångsrikt eller inte. De är makthavare gömda och skyddade i bolagskonstruktioner och med ett alldeles eget prästerskap som kallas jurister runt sig. De har attachéväskor fulla med pengar att belägga sina spådomar med! Dessa tre mystiska makthavare flockas runt den bevisligen modige och på krigets konst begivne Macbeth. De vill satsa på honom. Han skall bli kung! Banquo får också en framtid uppmålad för sig: han skall bli far till kungar, men aldrig kung själv.
I dimman och röken efter slaget försvinner plötsligt marknadens änglar och kvar står Macbeth och Banquo och undrar. Macbeth undrar nog intensivare än sin kamrat om det meddelande de mottagit ändå inte är: sant… Han kanske skall bli kung?
Under föreställningens fortsättning kommer dessa häxor eller marknadsänglar att dels gestalta sig själva, men också andra roller som behövs för att bära Macbeth i framgångens riktning. De kommer att vara närvarande i berättelsen ända till det bittra slutet då Macbeth själv ger upp sin kamp, när han ser sin döda hustru rullas in på en bår av marknadsänglarna. Död för egen hand och förtärd av skuld. Macbeth faller för Macduffs hand med orden ”Det är nog”. Macbeth imploderar och låter sig slaktas. Där och då är tyrannen människa igen. Alldeles för sent.
Jag är fascinerad av Macbeth och hans hustru. Ett barnlöst par, ofta åtskilda av hans yrkesutövande som militär, men med en djup förtrolighet fortfarande levande dem sinsemellan. Det är rörande att deras närmaste vän Banquo har barn, men ingen partner. Jag tror att det finns trådar av ömhet bakåt genom tiden mellan Banquo och Herr och Fru Macbeth som handlar om förluster på ett personligt plan. Kanske förlorade Macbeth och hans hustru en gång ett barn? Det finns signaler om detta i texten och kanske fanns familjen Banquo där då, innan Banquos hustru gick bort? Och fanns Macbeths där för Banquo när detta hände? Detta är bara fantasier, men de skapar spelbara motorer. Deras triangel är hur som helst en triangel av närhet. En närhet som Lady Macbeth alltmer förlorar och till slut förlorar hon sin mans förtrolighet och närhet helt och hållet. Det är då något går sönder
inom henne och hon faller in i sinnessjukdom. Då är mördandet redan bortom all kontroll och resultatet av deras ambitioner har blivit deras vakna tids helvete. De mördar Banquo och försöker mörda hans barn Fleance som dock kommer undan, men först och främst mördar de Kung Duncan. Duncans son Malcolm står på tur eftersom Duncan utsett honom till kronprins, men Malcolm lyckas även han fly, till England. Macduffs hustru och barn mördas medan även han befinner sig i England på flykt. Motståndet mot Macbeth organiseras där och tillslut står en armé i Skottland med syfte att dräpa och avsätta tyrannen. Macbeth tror sig dock säker p.g.a. spådomar om en skog som skall få fötter och gå innan han kan bli dräpt och att en man av ingen kvinna född skall bli hans baneman. Sådant kan inte ske, eller hur? Marknadsänglarna har dock gett Macbeth löften utan täckning, för Birnams skog, som omger Macbeths slott, rör sig i form av soldater med slanor och kvistar av skogen i sina hjälmar och sist står Macbeth i envig med Macduff som, visar det sig, är förlöst med kejsarsnitt.
Inför summan av sina förljugna ambitioner och allt det som det kostat honom dör han.
När slutmusiken ljuder, som är samma stycke som inleder föreställningen ”Harry Patch (In memory of)”, kommer Fleance tillbaka med ett brinnande ljus för sin döde far i sina händer. Fleance, fortfarande ett barn. Kanske fyller vi på med fler ljus, till åminnelse av de som mördats i pjäsen, men också för alla de som meningslöst gått förlorade för att tillfredsställa makthungern hos de ansiktslösa krafter som styr alltför mycket i vår värld.
[Verse 1] I am the only one that got through The others died wherever they fell It was an ambush They came up from all sides Give your leaders each a gun and then let them Fight it out themselves [Verse 2] I’ve seen devils coming up from the ground I’ve seen hell upon this earth The next will be chemical But they will never learn
When the war ended, I don’t know if I was more relieved that we’d won or that I didn’t have to go back. Passchendaele was a disastrous battle—thousands and thousands of young lives were lost. It makes me angry. Earlier this year, I went back to Ypres to shake the hand of Charles Kuentz, Germany’s only surviving veteran from the war. It was emotional. He is 107. We’ve had 87 years to think what war is. To me, it’s a licence to go out and murder. Why should the British government call me up and take me out to a battlefield to shoot a man I never knew, whose language I couldn’t speak? All those lives lost for a war finished over a table. Now what is the sense in that?
— Harry Patch

Översättning Göran O Eriksson
Regi Per-Johan Persson
Kostymdesign Anna Sigurdsdotter
Mask- och perukdesign John Hanna
Ljusdesign Niclas Jurander
Foto Patrik Persson
Grafisk design Jörgen Lindblom
Kommunikatör Ann Palsgård
Produktion Gunilla Isacsson
Café Jessika Andersson, Mohammad Mohammadi, Linnea Wiktorsson, Josefin Ohde

Medverkande
Inga Onn, Wayra Monasterio, Hannah Alem Davidson, Pontus Plaenge, Frida Stavnes, Martin Waerme, Måns Clausen, Pierre Tafvelin

Amatörskådepelare
Frida Onn-Åström, Elsa Tafvelin

Låt oss presentera årets föreställning: Två adelsmän från Verona! Det blir vild komedi i kärlekens och passionens tecken i ett fartfyllt italienskt 60-tal. 

Om föreställningen
Fem unga människor på tröskeln till vuxenlivet. Kärleken drabbar dem som ett åsknedslag och ingenting blir sig likt! Den första förälskelsens magi, drömmar om ett lyckligt äktenskap, föräldrars makt, geografiska avstånd, begärets desperation. Hur hanterar Silvia sin stränga pappa, som vill bestämma över hennes liv? Hur ska Julia som ensam flicka ta sig den långa vägen till Proteus, och älskar Proteus två kvinnor? Vad händer med hans vänskap till Valentin, som varat sedan barndomen, när kärleken ställer sig i vägen? Och vill Thurio överhuvudtaget gifta sig med Silvia? Vi följer med hjärtat i halsgropen dessa unga människor i en komisk berg- och dalbana av känslor och hormoner ända till upplösningen bland banditerna i skogen… 

Översättning Pontus Plaenge
Bearbetning och Regi Pontus Plaenge
Kostymdesign Anna Sigurdsdotter
Regiassistent Agnes Matsdotter
Mask- och perukdesign John Hanna
Foto Patrik Persson
Grafisk design Jörgen Lindblom
Produktion Gunilla Isacsson
Biljettkassa och café Jessika Andersson, Mohammad Mohammadi, Linnea Wiktorsson, Fanny Sjödahl

Medverkande
Inga Onn, Wayra Monasterio, Hannah Alem Davidson, Wayra Monasterio, Christopher Lehmann, Rita Hjelm, Mattias Malmros, Per-Johan Persson, Pontus Plaenge, Agnes Jakobsson

Amatörskådepelare från Vadstena, Motala, Linköping med omnejd
Vera Roos, Alice Rauber Pålsson, Signe Roos, Oliver Jensen, Frida Onn-Åström, , Robin Angered, Agnes Jakobsson, Pia-Kristina Svenhard

Romeo och Juliet   

Romeo och Juliet är en våldsam berättelse om lust och begär, om frigörelse och ideal, om längtan efter det liv som skulle kunna bli, och sorg över livet som det blev. Det som sker, sker i kärlekens namn. Men vad är kärlek?

Pjäsen har blivit ett romantikens varumärke, där föreställningen om varumärkets förmodade innehåll är starkare än innehållet självt. De flesta känner nog till strofer som

O Romeo Romeo varför är du Romeo?
Förneka din familj, välj bort ditt namn.
Eller svär bara att du älskar mig
Så är jag inte mer en Capulet.

Men hur bevingat är följande rader:

Var inte arg på mig. Den här igår,
hon säger ja till allt jag föreslår.
Det gjorde aldrig Rosaline.

Shakespeare däremot skildrade en kärlekssaga med skavanker, förbehåll, och mycket köttslig lusta. I sommarens passionstragedi försöker vi lägga bort våra normativa glasögon för att undersöka vad som verkligen finns i Shakespeares text. Vi letar både efter vad kärleken kan vara – och i vissa fall vad det den en gång var.

Översättning Göran O Eriksson
Bearbetning och Regi Johanna Lazcano
Kostymdesign Evelina Hedin, Åsa Norman
Regiassistent Agnes Matsdotter
Mask- och perukdesign John Hanna
Ljuddesign Hugo Therkelson
Foto Patrik Persson
Text i programmet Johanna Lazcano
Grafisk design Lisa Sundberg, Jörgen Lindblom
Produktion Gunilla Isacsson
Biljettkassa och café Ellen Gustavsson, Jessika Andersson, Maja Olsson, 
Sebastian Andersson

Medverkande
Nemanja Stojanovic, Johanna Hovergren, Isa Aouifia, Inga Onn, Åsa Persson, Wayra Monasterio, Hannah Alem Davidson, Johan Holmberg

Amatörskådepelare från Vadstena, Motala, Linköping med omnejd
Sanna Dahlund Svedin, Adeel Hussaini, Agnes Jakobsson, Dejen Keste, Fanny Sjödahl, Emilia Möller, Seyyed Mohammad Hosseini, Karin Onn-Åström, Linnea Steje, Ali Rasulai, Alirezai ”Salman” Rezai.

Musik i föreställningen  
Romeo och Juliet, Op64, Balcony Scene, Sergei Prokofiev
Where is my mama At – Elliphant
Samba De Janeiro – Bellini
Grande Amore – Il Volo
Lambada – Kaorna
Sommarpsalm – förd av Adolf Fredriks musikklasser (text: Carl David af Wirsén, musik: Waldemar Åhlen).
150, Pilule Violette – Maitre Gims
Blomstertid, igen/Rekviem – Silvana Imam, Min Stora Sorg