När vi spelar Macbeth är det 2019. Exakt 10 år efter det att första världskrigets siste överlevare gick bort; Harry Patch. Harry accepterade aldrig kriget och glorifierade det aldrig. Tvärtom, han fylldes bara av en vrede mot dumheten i det organiserade mördande han ansåg att krig var. Samma vrede fyller mig och samma sorg över människans oförmåga att uppvisa självbevarelsedrift. Det gäller inte bara krig. När vi tar steg som är irreversibla förändras vi och vi blir någon vi inte längre känner. Vi borde inte riskera det och ändå sker det varje dag. Jag antar att vi drivs av ambition och tänker att vi kommer behålla vår kärna ändå, speciellt om framgången verkar finnas inom greppbar närhet och någon annan säger att du är utvald? Allt kommer att gå bra! Det kan vi lova dig! Överlevnaden är garanterad och du är ju utvald?

Macbeth är bara delvis en berättelse om krig. Den börjar i ett och slutar i ett annat. Det första slungar Macbeth i framgångens riktning och det andra tar hans liv. I det första kriget, ett inbördeskrig, räddar Macbeth och hans vapenbroder Banquo dagen och vinner Konung Duncans respekt när fienden krossas och förrädarna ställs inför rätta, men något annat händer också. Något märkligt.

Macbeth och Banquo är på väg att återsamlas vid högkvarteret när de plötsligt stöter på tre märkliga figurer. Det är tre häxor och de spår en oväntad framgång för Macbeth: han skall bli kung! Tre häxor… Vad är det i dagens värld? Vad är det för mytiska figurer med makt att förändra vårt synsätt och vår verklighet? I min fantasi representerar de marknaden, pengarna, börsen. Den kraft som pekar ut vårt samhälles riktning och som bestämmer vad som kommer bli framgångsrikt eller inte. De är makthavare gömda och skyddade i bolagskonstruktioner och med ett alldeles eget prästerskap som kallas jurister runt sig. De har attachéväskor fulla med pengar att belägga sina spådomar med! Dessa tre mystiska makthavare flockas runt den bevisligen modige och på krigets konst begivne Macbeth. De vill satsa på honom. Han skall bli kung! Banquo får också en framtid uppmålad för sig: han skall bli far till kungar, men aldrig kung själv.

I dimman och röken efter slaget försvinner plötsligt marknadens änglar och kvar står Macbeth och Banquo och undrar. Macbeth undrar nog intensivare än sin kamrat om det meddelande de mottagit ändå inte är: sant… Han kanske skall bli kung?

Under föreställningens fortsättning kommer dessa häxor eller marknadsänglar att dels gestalta sig själva, men också andra roller som behövs för att bära Macbeth i framgångens riktning. De kommer att vara närvarande i berättelsen ända till det bittra slutet då Macbeth själv ger upp sin kamp, när han ser sin döda hustru rullas in på en bår av marknadsänglarna. Död för egen hand och förtärd av skuld. Macbeth faller för Macduffs hand med orden ”Det är nog”. Macbeth imploderar och låter sig slaktas. Där och då är tyrannen människa igen. Alldeles för sent.

Jag är fascinerad av Macbeth och hans hustru. Ett barnlöst par, ofta åtskilda av hans yrkesutövande som militär, men med en djup förtrolighet fortfarande levande dem sinsemellan. Det är rörande att deras närmaste vän Banquo har barn, men ingen partner. Jag tror att det finns trådar av ömhet bakåt genom tiden mellan Banquo och Herr och Fru Macbeth som handlar om förluster på ett personligt plan. Kanske förlorade Macbeth och hans hustru en gång ett barn? Det finns signaler om detta i texten och kanske fanns familjen Banquo där då, innan Banquos hustru gick bort? Och fanns Macbeths där för Banquo när detta hände? Detta är bara fantasier, men de skapar spelbara motorer. Deras triangel är hur som helst en triangel av närhet. En närhet som Lady Macbeth alltmer förlorar och till slut förlorar hon sin mans förtrolighet och närhet helt och hållet. Det är då något går sönder

inom henne och hon faller in i sinnessjukdom. Då är mördandet redan bortom all kontroll och resultatet av deras ambitioner har blivit deras vakna tids helvete. De mördar Banquo och försöker mörda hans barn Fleance som dock kommer undan, men först och främst mördar de Kung Duncan. Duncans son Malcolm står på tur eftersom Duncan utsett honom till kronprins, men Malcolm lyckas även han fly, till England. Macduffs hustru och barn mördas medan även han befinner sig i England på flykt. Motståndet mot Macbeth organiseras där och tillslut står en armé i Skottland med syfte att dräpa och avsätta tyrannen. Macbeth tror sig dock säker p.g.a. spådomar om en skog som skall få fötter och gå innan han kan bli dräpt och att en man av ingen kvinna född skall bli hans baneman. Sådant kan inte ske, eller hur? Marknadsänglarna har dock gett Macbeth löften utan täckning, för Birnams skog, som omger Macbeths slott, rör sig i form av soldater med slanor och kvistar av skogen i sina hjälmar och sist står Macbeth i envig med Macduff som, visar det sig, är förlöst med kejsarsnitt.

Inför summan av sina förljugna ambitioner och allt det som det kostat honom dör han.

När slutmusiken ljuder, som är samma stycke som inleder föreställningen ”Harry Patch (In memory of)”, kommer Fleance tillbaka med ett brinnande ljus för sin döde far i sina händer. Fleance, fortfarande ett barn. Kanske fyller vi på med fler ljus, till åminnelse av de som mördats i pjäsen, men också för alla de som meningslöst gått förlorade för att tillfredsställa makthungern hos de ansiktslösa krafter som styr alltför mycket i vår värld.

[Verse 1] I am the only one that got through The others died wherever they fell It was an ambush They came up from all sides Give your leaders each a gun and then let them Fight it out themselves [Verse 2] I've seen devils coming up from the ground I've seen hell upon this earth The next will be chemical But they will never learn

When the war ended, I don't know if I was more relieved that we'd won or that I didn't have to go back. Passchendaele was a disastrous battle—thousands and thousands of young lives were lost. It makes me angry. Earlier this year, I went back to Ypres to shake the hand of Charles Kuentz, Germany's only surviving veteran from the war. It was emotional. He is 107. We've had 87 years to think what war is. To me, it's a licence to go out and murder. Why should the British government call me up and take me out to a battlefield to shoot a man I never knew, whose language I couldn't speak? All those lives lost for a war finished over a table. Now what is the sense in that?

— Harry Patch

Översättning Göran O Eriksson

Regi Per-Johan Persson

Kostymdesign Anna Sigurdsdotter

Mask- och perukdesign John Hanna

Ljusdesign Niclas Jurander

Foto Patrik Persson

Grafisk design Jörgen Lindblom

Kommunikatör Ann Palsgård

Produktion Gunilla Isacsson

Café Jessika Andersson, Mohammad Mohammadi, Linnea Wiktorsson, Josefin Ohde

Medverkande: Inga Onn, Wayra Monasterio, Hannah Alem Davidson, Pontus Plaenge, Frida Stavnes, Martin Waerme, Måns Clausen, Pierre Tafvelin

Amatörskådepelare: Frida Onn-Åström, Elsa Tafvelin